Den här boken passerade här - men knappast obemärkt.

Som själv varandes förälder kan jag motvilligt och smärtsamt sätta mig i i situationen som innebär att bli lämnad av sin älskade. Som ofta går tankarna hela tiden till barnen och hur de alltid, tyvärr, kommer i kläm och blir mest lidande.

Peo Bengtsson har här fått till en bok som på ett väldigt bra sätt balanserar exakt rätt på krönet mellan alla känslorna. Han skulle kunna ha gjort det lätt för sig och bara spy ut sin galla över frun som lämnar honom, men han gör det jävligt smart. Visst skriver han mycket om hur han känner inför situationen och hur hon beter sig, men jag får aldrig känslan att han baktalar henne och snackar skit, utan det är mer en rak och ärlig redovisning. Det är nog därför man fångas så pass av berättelsen och blir så berörd.

Att bli lämnad är skit. Att bli lämnad när barn finns, måste vara än mer skit. Om den som blir lämnad är man eller kvinna, är ju ointressant, men denna gång handlar det om en man som blir lämnad och för mig som också räknar mig till det manliga släktet, blir det extra intressant då jag kan relatera till många av de tankar och funderingar som redovisas. Även om jag inte håller med om allt, så kan jag förstå honom i mycket. Den visar också en del om hur bekantskapskretsen och omvärlden gör skillnad på vem som lämnar vem, om det är en man eller kvinna.

Men oavsett vem och hur och varför, så är det så jävla trist för barnen. Peo lyckas väldigt snyggt att ta med barnen i detta utan att avslöja för mycket och använda dem som slagpåsar.

Som bok gillar jag denna mycket. Jag grät en tår eller två och jag log också, men framförallt fick jag mig en tankeställare och en mycket bra läsupplevelse.

Finns hos Adlibris och Bokus.