Jag började dock läsa och snart insåg jag att den inte alls var en roman bland andra - den var ju mycket bättre. Den var lika rolig som dess titel och mer intressant än många sanna historier.
Handlar om Vaughan som en dag vaknar upp och har glömt i princip allt. En plötslig minnesförlust har kastat honom tillbaka in i okunskap och ovetande. Han får helt enkelt börja om från början med i princip allt. Lära om. Att han är gift och har barn är också helt borta och när han så småningom träffar sin fru får han till råga på allt veta att de ligger i skilsmässa. Snacka om antiklimax. Speciellt som han ju ser sin fru "för första gången" och blir kär direkt. Hon däremot, har minnet intakt och är inte alls lika entusiastisk.
Upplägget är ju som gjort för många och roliga förvecklingar och det blir det. Men boken blir aldrig roligt rolig, utan den är allvarlig och dramatisk och framförallt väcker den tankar.
- Tänk om detta skulle hända mig?
På ett sätt skulle det ju vara en katastrof och en mardröm, men när man tänker på det, så framstår en idé om pånyttfödelse. Tänk att vara av med alla förutfattade meningar, tankar och kunskaper som håller en tillbaka. T ex är varje låt man hör en upptäckt och varje film man ser blir som första gången man gick på bio som liten. Varje doft, varje smak och varje möte blir ju en upplevelse. Rätt fascinerande, om man tänker på det. Men samtidigt skrämmande.
Hur som helst är det en riktigt bra bok.
Vaughan
Vaughan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar